Sitter här i mjukiskläder och njuter lite av ensamheten. Christian på jobbet och Theodor på dagis.
Snön ligger vit på taken och lilla Ludde är inte just nu vaken.
Det mesta inför julen är klart. Ska bara... göra grönkålspajer, lite egen sill, en julig kaka och så min specialkola som egentligen gjordes för några veckor sedan men som ju nu inte är många kvar av. Om man tittar efter så är det lite fattigt med knäck kvar också. Hum, undrar vem som har nallat i godisburkarna. Sedan är det någon liten jukklapp kvar till julklappsleken också...och så frågan om man skulle ha ngt nytt på sig. Nej den sista punkten känns väldigt onödig. Ny mammaklänning när bebisen väntas ut inom några fjuttiga veckor, verkar väldigt onödigt. Det blir till o piffa upp det som finns.

Igår körde jag sista dagen på jobbet. Overkligt men också väldigt skönt. Har bara varit inne på jobbmailen ett par gånger idag och hemsidan och så säljprogrammet en liten sväng....men snart så kan jag kanske släppa det helt...

Jag är en människa som älskar att kunna planera saker och då är det jobbigt just nu för mig. Magen är stor och hård och det känns som det ska säga "poff" vilken dag som helst. 8 jan är datumet de sagt men jag tror o känner på mig att det är någon som vill ut före dess. Tro, ja det är det enda man kan göra, för den enda som vet och bestämmer när det är dags, det är den där lille 3 kilos filuren som just nu ligger och bökar runt i min livmoder.

Skönt om man visste, liksom man vet att julafton infaller den 24 dec varje år. Här öppnas det en lucka varje dag och planeringslistorna för vad som ska hinnas med kan vackert prickas av. Nu är det 3 dagar kvar inget att fundera över, så fungerar tiden.

Vi längtar iallafall efter lillebror på våra olika sätt. Den blivande storebrodern han tittar o kramar o klappar och sjunger sånger för magen. Han sorterar ut små nallar som lille Ludde kan få, provgungar på vaggan och visar hur snabbt man inte får gunga, har 1000 frågor om lillebror och berättar nästan lite stött för de som frågar "har mamma ätit för många lussebullar så magen är så tjock, höhöhö?" att NEJ, det är faktiskt en bebis i magen, och han ska heta Ludvig!! Punkt.
Själv vill jag mest få ha min kropp för mig själv igen och inte behöva känna mig som en stapplig tant i 90-årsåldern som i huvudet vill 1000 saker men där kroppen säger stopp. och så självklart att få träffa vår lille bebis och se hur han ser ut och vem han är.

Christian säger mest, suck, stånk, stön kan barnet vara 3 år på en gång, jag orkar inte ha en bebis.... Men jag hoppas och tror nog att det ändras när han sitter med lille Ludvig i famnen, för här är det teamwork som gäller!

Nu ett par bilder på vinterkillen Theodor. Som innan idag på dagsis provade det mindre bra tricket att slicka på järn när det är ca 13 minus ute och då fastnade med sin lilla söta tunga. Är man 3,5 år så väntar man inte lugnt på hjälp utan sliter bort tungan själv vilket nog inte var så skönt. Blod, jack och tårar. De ringde från dagis o sa att det hade hänt, men att han var OK och inte behövde gå hem. Lille skrutte!


Tungan ska man visst ha inne i munnen när det är vargavinter...


det är också bra att hålla tungan mitt i mun när man lär sig åka skridskor

För några veckor sedan var det dags för den årliga julfotograferingen inför julkorten. Lättare och lättare att få den lille nissen att självmant posera. Fast i år förhandlade han med mutan så en kvarts fotosession kostade mig 2 nybakade chokladmuffins. Ganska billigt, för ganska många bilder hann jag ta....
Här kommer ett smakprov:


är jag söt såhär?

ska jag skratta?

julmusen på huvudet?

jag kan annars se väldigt gullig och snäll ut om ni vill

Huvudet på sne, får alla att le

Nej nu räcker det, hit med mina muffins mamma

Från oss alla, till er alla.. Ha en underbar jul!

Kram