Uppsägning och tvåbarnsmamma

Tillslut så kan man blogga igen.....har varit riktigt på hugget ett par gånger sedan sidan stängdes ner i början av helgen men så har det inte funkat.....och så har man provat igen...men nej inte nu heller, nu då, nähä. Men nuuu!

Nu har det redan blivit tisdagkväll och det är mindre än en vecka tills man har en 1-åring här hemma. Hjälp, nödbromsen var är du, min bebis håller på att bli stora killen. Ska det gå så här fort så är han snart lika lång som mig, har lika stora skor som sin far och är skränig och loj och tycker att vi är de pestigaste i hela världen. Och de underbara, goa kramarna och pussarna man får så fort man ber om dem kommer han inte dela ut till oss iallafall

Han har de sista dagarna utvecklat en mycket starkare vilja än någonsin samt sagt upp sig från att amma. Det sistnämnda har det visserligen varit ganska lite med sedan vi kom hem från Thailand, en eller max två små skvättar har han ammat per dygn och min plan var att lägga av runt 1-årsstrecket. Hade börjat bekymra mig så smått (läs en hel del) för om han skulle bli väldigt ledsen och börja hänga sig i tröjan och slita förtvivlat i mina redan hängiga skinnpåsebröst. Har tänkt att det skulle kännas helt dramatiskt att en dag plötsligt skulle bestämmas till att bli den sista, hur han skulle ligga där och jollra med brösten och le och smaska medans jag i smyg skulle fälla en tår och tänka att nu är detta allra, allra sista gången för lilla stackars dig, och lilla mig....

All denna oro var helt i onödan. I lördags morse när jag som vanligt inte alls ville inse att det var tidig morgon och utan att öppna mina blå tog över Theodor till vår säng och halade fram mjölkpåsen så var det nejtack, hit med vällingen på en gång istället. Ville inte ha alls!! Bara för att, så testade jag vidare vid lite olika tillfällen under helgen men nej det är slut, finito, the end of ammning. Känns jättebra att det blev som det blev, nästan helt odramatiskt faktiskt.

Viljestyrkan har han tydligen ärvt från mig sa min kära mor ikväll när vi averkade någon timma i telefon. Han visar väääldigt tydligt vad han vill numera. När jag frågade Christian om han tycker att jag visar väl vad jag tycker så skrattade han bara lite svagt och med det så frågade jag inte vidare.
Numera kommer jag akta mig för leksaksaffärer för om han inte får hålla i bollar och andra diverse spännande saker som vi går för nära förbi så kan det komma en störtgråtsattack. Speciellt om man är lite trött samtidigt. Trodde att det där med att vilja ha saker när man är i affären skulle komma lite senare typ med 3-års trots eller vad jag nu läst, innan fyllda 1 känns spännande....inte!

Idag har min lilla sprattelgubbe och jag
varit på sång, gått en fantastiskt skön tur i vårvädret. Ätit morotsplättar med lingonsylt till lunch. Varit ute på vår gård och lekt med två kompisar, Alex och Jonathan. Det blev gungning och så något mycket spännande, premiärlek i en hedlig svensk småskitig sandlåda. Jättekul och jättegott med sand, löv och kottar. Tre små gossar med överdragskläder och bara händer kravlade omkring med varsin elva under näsan och tyckte att livet var på topp. Jag insåg att jag nästa gång inte ska ta de nyaste jeansen och nya skinnjackan när det vankas just sandlåda, det insåg Alex mamma med. Tillslut gav vi upp och tog en välbehövlig fika inne hos oss.

Nej nu är det novellvarning igen, måste skriva oftare och kortare istället.

Nu kom jag på att jag inte skrivit nästan alls om vad som egentligen hände under helgen och igår. Kort resumé: Jag har hunnit vara tvåbarnsmamma i nästan 6 timmar (passade Ester) det var svettigt och roligt och alldeles lagom länge. Hunnit baka en massa kakor, strosat i Solna C och varit ute och njutit solen. Fått en gladare och mer harmonisk sambo, pga att han spenderade hela söndagen med ett fiskespö i handen. På lördagen fick jag mitt nöje (hum, jämför med heldag med fiske om det är det bästa man vet.) Jag spenderade en dryg timma på Willys i Rissne efter att ha fått vår bil godkänd utan minsta lilla anmärkning på besiktningen, (som ligger bredvid Willys). Jag körde de heta jeansen och sprillans nya skinnjackan...(ja samma outfit som i sandlådan idag) och plockade av mig förlovningsringen, blinkade med ögonen och tjing så var bilen godkänd.....hahaha, eller inte.

Kudden kallar....godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0